Jag tycker det är självklart att människor som av olika skäl inte kan arbeta fortfarande ska ha både rättigheter och stöd från samhället. Det är inte det jag ifrågasätter.

Det jag däremot funderar på är om det är självklart att politiskt inflytande ska vara helt frikopplat från den skyldighet man själv har att bidra till det samhälle man är en del av.

Om en person är fullt arbetsför, men under många år väljer att inte arbeta eller på annat sätt bidra till samhället, samtidigt som andra människor försörjer personen genom sitt arbete och sina skatter, är det då självklart att personen ska ha exakt samma inflytande över hur det gemensamma systemet ska utformas som den som under samma tid faktiskt har burit en stor del av det?

Jag menar inte att personen därför ska lämnas utan hjälp eller fråntas andra grundläggande rättigheter. Det är en separat fråga.

Min fundering handlar snarare om principen: varför skulle rätten att påverka ett system vara helt oberoende av skyldigheten att bidra till det?

Jag har inget färdigt svar på var en sådan gräns i så fall skulle gå, och jag inser att det finns uppenbara praktiska och principiella problem med att försöka dra den. Men jag tycker ändå att själva frågan är rimlig att diskutera utan att den automatiskt behöver tolkas som ett angrepp på människor som lever på bidrag.

• Valfusklappar kan aldrig valideras när de väl räknats - eller eliminerats....